EXTRA! EXTRA! THIS JUST IN!
Eller nej, det här albumet släpptes faktiskt redan den 6:e oktober (!!). Jag ser inget fel i det, bortsett från att det helt har gått mig förbi, vilket är ANMÄRKNINGSVÄRT eftersom Gwen har varit en av mina favoritartister sedan jag gick i mellanstadiet och jag ändå brukar ha någorlunda bra koll på vad hon har för sig (sociala medier, hollaa!). Det blev en MYCKET ANGENÄM överraskning idag, helt enkelt.
Okej, så albumet innehåller 50/50 gamla klassiker och nyskrivna låtar. Och till skillnad från vad som så ofta är fallet i sådana fall, så flätas de fint in i varann och bildar en stämningsfull, lite flörtig helhet. Med det inte sagt att det här är någon ny omedelbar favorit för min del – tyvärr. Inte än, åtminstone. Med julalbum kan ju sådant växa fram, det vet jag ju av erfarenhet.
Det är – återigen TYVÄRR – liiite för slätstruket och glättigt för att kunna konkurrera med mina äääälsklingsalbum av She & Him och Colbie Caillat.
Jag kommer dock utan tvekan att ha det här albumet i mina öron en hel del fram till jul, just för att det passar väldigt bra som bakgrundsmusik när man jobbar eller pysslar med annat. Overall så får Gwennie-Gwen-Gwen tummen upp. Och jag är SÅ tacksam att det är klassiskt storbandssound och inte jazzigt och pompöst (jag tittar på er, Kelly Clarkson och Måns Zelmerlöf).