Det är något så ljuvligt trösterikt i vinterns första snömorgnar.
Först: Att kliva upp ur sängen och se att det inte är sådär kolsvart novembermörkt som man börjat vänja sig vid. Gatlyktornas och månens ljus studsar uppåt från det vita täcket på marken och får en att fundera över hur många olika mörker det finns – det här är det bästa av dem!
Sedan: De första stegen utanför dörren, som känns som att kliva ut i en annan värld. En dämpad, stilla sådan med luft som är frisk på ett sätt som kvav sommarluft aldrig kan vara.

Tror ni att vi får en vit jul i år?