SÅ PLÖTSLIGT HÄNDER DET.
100-dagarsstrecket passeras och en inser att det nu är nedräkning på riktigt. Det känns överallt, i luften, där kylan biter sig fast lite extra trots att jag befinner mig i södra Skåne. Där vinden pockar och viskar att det snart är dags för löven att släppa för att förbereda oss på något annat.
& jag skulle skrivit om 100-dagen och 99-dagen men det kom andra saker vägen, livet ni vet. Sorg, verklighet och en hund som krävde extra mycket uppmärksamhet. Ibland finns det dagar då man inte får ur sig några ord helt enkelt.
Men nu kan jag skriva igen, även om sorgen fortfarande är kvar. & nedräkningen till jul gör att jag tänker på annat, som att beställa adventskalendrar, spana in webbshoppar på julsaker
Beklagar sorgen…
Visst känns det att hösten tränger sig på allt mer, man njuter lite extra av att vara ute de dagar det inte regnar och njuter av ljusen och värmen inomhus när stormarna yr runt huset.
Tack. Det var en grannes hund som gick bort men när man levt så tight ihop med en hund i nästan sju år känns det i hjärtat när han inte finns längre. & att veta sorgen som stannar kvar i huset där han bodde. 🙁